WiDiKi – Del 2

Jaha.. Nu var vi helt plötsligt i en annan situation.

Vi kom på att det där lilla, lilla fröt vi satte i maj 2016 nog var en liten taggig, jäkla kaktus. Det är inte lätt att starta företag och det vore ju kanske bra om det fanns något namn på butiken. Förslagen var många och ganska klyschiga. Vi var helt insnöade på det vackra som skulle vara i vår butik vilket gjorde att vi fastnade lite i det gulliga, vi behövde ha hjälp. Vi tog upp ”problemet” under en middag när min man helt plötsligt sågade ALLA våra gulliga idéer på namn. Han fick oss att förstå att det aldrig var bra att binda namnet till en specifik del av verksamheten utan ha ett namn där allt gick att inkludera.

Givetvis hade han rätt och vi stod på ruta noll. Våra klyschiga, fina namn kanske inte skulle funka.

Många av våra härliga kunder har frågat oss under den här tiden vad namnet står för och mitt svar har blivit – dålig fantasi.

Det är sant. Det är dålig fantasi.

Vi hade fastnat på ett namn och kunde inte komma vidare. Den lilla plantan vi sådde hade blivit så stor så att den fått sin första tagg och den taggen rispade oss lite i fingrarna. Vi gick tysta ut i den tidiga vintern med alla våra hundar. Då, helt plötsligt, någonstans vid Nötviken började jag sätta ihop hundnamn. Vi hade 5 hundar var av mina 3 börjar på Wi. Sarahs hundar heter Kip och Dimma. Nu började vi pussla. Det blev KiDiWi, DiWiKi och till slut WiDiKi. Vi hade ett namn, nu kunde vi snart skicka in våra papper OCH skriva affärsplan.

Det blev jul.. När alla andra tittade på Kalle Anka, öppnade julklappar och åt skinka skrev vi affärsplan. Vi skrev, ändrade, skrev igen, började om och så vidare. Den lilla fina kaktusen hade åter igen fått en liten tagg som den gärna använde. Tillslut var vi klara. Det började närma sig nyår och vi kom på att det kanske var dax att visa världen vad det skulle bli. Det beställdes lite varor som skulle pryda våra skyltfönster och det var full fart i WiDiKi-butiken.

Jag satte helt ovetandes om att livet hade andra planer än mig upp en lapp på dörren där det stod. HÄR ÖPPNAR WIDIKI I SLUTET PÅ FEBRUARI.

Jajamensan, så skulle det bli, trodde vi.

Då, helt utan förvarning blir jag sjuk. Inte lite snuvig och hängig som man kan bli på vintern utan Jag slog givetvis på stort och tog en lunginflammation när jag ändå var i farten. Jag fick helt enkelt bädda ner mig tillsammans med kaktusen och uppleva hur det känns när den lilla söta plantan vi en gång födde som idé till vår dröm blivit så pass stor så att den även visade den lite vassa sidan av livet.

Fortsättning följer…

//Ewa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *