Svårigheten i att kladda dit ett kommatecken.

Jag tänkte att jag skulle ta upp ett ämne som har följt mig i hela mitt liv. Ett litet handikapp som för mig har satt många käppar i hjulen men som också har varit min styrka genom livet.

Det gjorde mig till klassens clown i skolan, eller jag kan säga att det gav mig fördelen att kunna prata mig igenom min skolgång och på så vis få lärarna att förstå att jag inte var tappad bakom en vagn även om mina provresultat visade annorlunda.

Jag är dyslektiker!

Kanske är ni några som har genomskådat det för länge sedan medans andra av er höjer lite på ögonbrynen och tänker, Det hade jag aldrig trott.

Så är det i alla fall och jag kan ifrån hjärtat säga att det var inte så vansinnigt lätt att ta sig igenom skolgången på 80-talet med det i bakfickan.

För mig har det svåra inte legat i att uttrycka mig. Det är det här med att stava orden rätt, kladda dit kommatecken, punkter och stor bokstav. Det är det som har varit det knöliga i mitt liv. Jag är även en sån som alla gör sig lustig över på Facebook, jag är en särskrivare. För mig är det inte självklart att fotboll sitter ihop. Men jag har genom åren lärt mig att det mesta som jag skriver isär SKA eller BÖR skrivas ihop vilket har gjort många gånger att jag skriver ihop så konstiga saker så det blir hysteriskt roligt bara därför.

Det här med att påpeka särskrivning för en dyslektiker är ingen vidare idé. Det enda du gör då är att du får känslan av att hälla vatten på en gås. Inte för att personen ifråga inte VILL lära sig att fotboll skrivs ihop, utan för att personen du just har försökt ge en lektion i svenska faktiskt har mycket svårt för att lära sig det du vill lära ut. Resultatet blir troligen bara att du går därifrån frustrerad och att den andra känner sig förminskad. Kan vara värt att ha med sig i tanken.

Mina svårigheter ligger idag inte i att skriva. Dagens samhälle är som gjort för sådana som mig med hjälpprogram, appar, Google och allt vad det nu finns. Nä problemet ligger som mest i min läsning.

Jag läser böcker som alla andra även om det inte går lika fort och jag följer med i texten på Tv:n när det är textade program MEN jag har problem om du skulle sätta ett A4a papper i handen på mig och be mig läsa igenom det. Jag kan inte som du, skumma igenom ett papper. Jag måste läsa det och gärna också dölja alla de andra rader som finns på pappret för att få in informationen på ett vettigt vis.

Jag har precis läst in massor med ämnen gällande psykiatri, psykologi och lite annat vilket gick toppenbra. Jag tog mig igenom med bra betyg för jag kunde göra det på mitt vis.

Många har än idag den gamla, falska bilden av dyslektiker, att vi är liite korkade… Så är inte fallet utan kanske är det så att vi har utvecklat ett annat sätt att arbeta på som gör att många arbetsplatser jublar när det dyker upp en särskrivare. Jag själv har haft en hel hög med högre positioner på arbetsplatser, utan att kunna skriva ihop fotboll.

Innan jag flyttade till Västernorrland arbetade jag som ladugårdsförman på en stor fårgård i 6 år. På gården fanns det runt 300-350 tackor vilket gör att antalet djur var mellan 800-1000st. Jag älskade mitt jobb och alla djuren.

Jag kunde något som troligen bara en sån som jag kunde lära mig, jag kunde mer än hälften av alla tackors historik genom åren i huvudet. Genom att läsa numret i örat så visste jag hur tackans tidigare lamningar varit, jag visste om hon eller lammen varit sjuka, jag kunde leta i hjärnan efter förklaringar från föregående år. Varför saker skedde med just henne eller hennes lamm hade jag i huvudet utan att följa någon journal eller liknande. Givetvis så kollade jag upp mina egna svar med det skrivna men många gånger behövdes det inte.

Det jag vill med all denna text är att förklara lite hur en dyslektiker fungerar. Döm inte en person för ett handikapp. Gör dig inte alltid lustig över en särskrivning, utan gläd dig åt att personen vågar skriva.

Det spelar inte så stor roll om han eller hon har fina betyg ifrån skolan för det finns garanterat färdigheter hos personen som just hånats, som kan sopar gatan med många som kan det där med att läsa och skriva, kanske även få de att känna sig mindervärdiga.

Det troliga är att han eller hon inte gör det, för att inte förminska någon eller försämra någons självkänsla. Vi vet allt för väl hur just den biten känns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *