WiDiKi del 3

Telefonen började ringa. Det var Sundsvalls tidning som var i byn och sett att det skulle hända något nytt i lilla, fina Fränsta. Han ville ju givetvis träffa oss och vi såg det som en god plan att träffa honom MEN det var ju något som satt lite i vägen, typ en lunghinneinflammation. Jag var optimistisk under samtalet och bad honom ringa om en vecka för då skulle jag säkert vara på benen.

Mycket riktigt så ringde han på avtalad tid och jag var då helt ner för räkning och kunde inte ens ta samtalet. Min kära man fick ursäkta sin fru, erkänna att hon sov som en sten, var varm som bakugnen och tyst som graven.
Det strålade inte riktigt entreprenörskap om henne och den yngre delen av företaget stod ganska lamslagen mellan hundpromenader och vedhämtning. Han fick helt enkelt vänta en vecka till med en intervju.

Jag hostade vidare. Försökte mellan varven att se över beställningar men om sanningen ska fram så var det nog Sarah som skötte den biten.

Hur som helst så kryade tanten på sig och efter mycket om och men så blev det en intervju efter ytterligare veckor och vi var långt gånger in i februari. Nu fanns det helt enkelt INGEN reträtt väg, det var bara att kavla upp ärmarna och försöka få ordning på det som bara några dagar senare skulle bli, butik WiDiKi.

Tidningen gavs ut och döm om vår förvåning när vi upptäckte att det var Grodan Boll och Kalle Stropp på framsidan. Sarah tog blixtsnabbt fram en bild på det tecknade radarparet och satte under vår bild, det var precis likt. Kanske skulle det i alla fall komma någon som ville ha autograf av två, snudd på bortglömda, tecknade legender.

Februari var slut. Vi kunde inte hålla vårt löfte om öppning i slutet av februari MEN den 1a mars öppnades dörrarna till butiken.

Så gick det till från det första tankefröt som vi planterade och som växte upp till en liten taggig kaktusjäkel. Vi är otroligt stolta över vår kaktus. Vi vet att det tar år för en kaktus att ge många vackra blommor men vi vet också att den är hållbar, överlever det mesta och lever i många hundra år om den får lite kärlek.

Nog för att den kommer att rispa oss många gånger med sina taggar men vi ska stryka den åt rätt håll och ge den daglig näring med nya idéer. Rätt vad det är så kanske den ger en liten blomma men huvudsaken för oss just nu är att den grenar ut sig och växer sig stark ifrån grunden.

//Ewa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *