Jag trivs bra i mitt eget sällskap.

Jag är vad många skulle kalla för en ensamvarg. Jag trivs alldeles fantastiskt bra i mitt eget sällskap och har aldrig radion eller tv:n på när jag är ensam hemma. Givetvis tycker jag att det är trevligt att umgås med folk som alla andra men jag tillhör inte den skaran som vill åka utomlands, gå på stora fester eller har kalendern uppbokad med fikatider med mina hundratals väninnor.

Under många år, kanske långt mer än hälften av mitt liv försökte jag på alla vis att vara så där härligt social. Jag var högt och lågt, överallt med mycket folk omkring mig. Den omsorgsfulla sidan i mig ville så gärna att alla andra skulle ha det så bra som möjligt och jag sprang ofta benen av mig, för andras skull.

Man kunde liksom alltid ringa den där Ewa.. Det spelade inte så stor roll vad det handlade om för vad det än var så hade hon en lösning på problemet, alla var nöjda och glada efteråt och tillställningen blev lyckad.

Sen kom det en vändning i mitt liv.

Jag skalade bort 98% av mina vänner och bekanta. Jag flyttade långt ifrån min hemort och jag gifte mig med mannen i mitt liv. Även om livet kryllade av tonåringar, hundar, katter, höns och får så fick jag på något vis ro i själen. Jag trivdes som fisken i vattnet med ALLA ungar under mitt tak och jag har aldrig haft en roligare tid i mitt liv.

Jag bodde då ute i skogen med trollen som granne och om ungarna skulle någonstans så var dom helt beroende av att någon av oss körde. Om dom skulle ta bussen så fick dom göra det 06.20 på morgonen och kunde typ inte komma hem förens tidigast onsdagen veckan därpå och det kan vara lite surt för en ridlektion eller fika med polarna. Joo, ni kan kalla det curling

Idag är det inte så..

Jag bor, i mångas tycke långt in i skogen men fortfarande lite för centralt för mitt tycke. Jag älskar byn och trivs ypperligt med människorna i den. Jag får vakna och somna med bergens omfamnande, välgörande lugn och jag kan ta någon av mina hundar och gå på stigar som bara de vilda djuren har trampat upp.

Jag får den härliga, sociala dosen av trevliga människor när jag är på jobbet och jag får landa hemma i mitt lugn.

Varje tid i livet har sin tjusning och den här tiden är inte alls så dum.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *