Det där med Tv.. Det är inte riktigt min grej.

När alla människor tittar på tv och myser så går min hjärna på högvarv.

Tv är inte min grej liksom. Jag har aldrig varit någon serietittare och jag behöver inte alls bli förtrollad av någon deckare eller romantisk historia för att tycka att kvällen är 100%

Jag sitter gärna framför Tv:n och jag hör allt vad som sägs men det är sällan jag lägger ner någon längre tid på just tv.

Det var en tråkig jäkel tänker ni och DÄR har ni så ruskigt rätt. Jag ÄR precis så där tråkig. Jag kan falla in i Googles underbara värld. Jag kan snöa in på en sten, eller kanske fördjupa mig i något som typ bara jag tycker är intressant.

Kanske går jag för hundrade gången igenom vad jag vill göra med husen, med trädgården eller som vanligt.. Med företaget.

Jag har sagt att den dag vi inte längre har viljan att utveckla företaget och växa tillsammans med det och våra kunder så ska vi avveckla.

Än är vi långt ifrån där. Hjärnan går alltid på högvarv och speciellt på kvällen. Vi får väl se om det någon gång lönar sig att inte vara en tv-tittare

//Ewa

Om man drar hysteriskt i ett frågetecken blir det tillslut ett utropstecken.

Det har varit, för mig ganska speciella dagar. Egentligen har dom nog sett ut som alla andra dagar men jag har upplevt dom annorlunda.

Ni vet när ingenting egentligen faller på plats men känslan av att allt faktiskt har gjort det är vad jag har upplevt den här veckan.

Eventuella frågetecken ser precis ut som vanligt men på något vis så känner jag hur det stretar och drar i dom så att de snart MÅSTE ändra form till ståtliga utropstecken.

Nu är hon bra flummig tänker ni.

Ja, jag kan nog inte annat än hålla med er för jag kan för mitt liv inte riktigt förklara vad det är som har hänt, jag bara vet att det är så och känslan är inte alls fel.

Mitt i den grå hösten delades det ut en hel hög med härliga känslor. Ungefär som när man blir inkallad till chefen ni vet och får höra att man är så jäkla bra och lönekuvertet liksom växte till det dubbla, och ändå så är det ju inte så.

Jag har ju allternativet att gå till företagets andra 50% och begära ”lönesamtal” Kanske skulle Sarah muttra lite om att jag är bra men när vi kom till det feta lönekuvertet så skulle hon bryta ihop i skrattkramp och undra vilken del av mig det var mest fel på.

Jag tänker njuta av min nyvunna känsla, känna tacksamhet över en ny vän med fantastiska förmågor att få människor att må bra.

Jag ska fortsätta att iakta mina ambivalenta frågetecken och se transformationen till just utropstecken. Än finns det tid att njuta av allt det vackra i naturen innan den tar sin välbehövliga vila för att orka knoppas, spira, grönska och blomma till nästa år.

Med facit i handen så finns det alltid tid att ha en bra dag.

//Ewa

Dagen kan bli bra även utan sol.

Dagen startade som vanligt i en grå, kladdig höstdimma. Jag tycker att alla dagar har startat lika dant hur länge som helst och skulle mycket gärna bryta den vanan.

Man undrar ju lite vaför världen inte vill bjuda ett par femhundstrampande morgongalningar på lite sol.

Någonstans så känns det som om man har vant sig lite vid det klibbiga nedfallet och den såsiga vägen som sitter som en smäck under magen på 5 hundar, varav 3 är långhåriga.

Nog med gnäll. Världen är i alla fall mycket vacker så här års och den går aldrig att återskapa på bild.

Här på berget där vi bor så har vi fantastiska vyer vart vi än tittar och runt omkring oss i 380 grader så blir vi omfamnande av ännu högre berg.

Just nu så vräker naturen ut alla sina färger på en gång och jag försöker att lagra så mycket jag kan innan den riktigt grå tiden kommer.

Idag tänkte vi som vanligt trampa på vår vanliga vända men möttes upp av en stövare som borde ha jagat hare. Vi vände lite tidigare än vanligt och bestämde att hundarna bara skulle få halva turen.

.

Väl hemma igen fikade vi lite innan Sarah skulle till jobbet och jag skulle hämta upp gubben som tidigare placerats vid en sjö.

När tid finns och brasan brinner i spisen är det alltid mysigt att landa en stund med en kopp te.

Nu med lite eftertanke så kan dagen bli bra även utan sol

Det är ingen konst att trivas när det är trivsamt.||med bilder från butiken.

Den här dagen har varit så fin!

-Hundarna är nöjda efter morgonpromenaden.

-Det känns fint i butiken.

-Älgfärsbiffar i matlådan (stor favorit).

-Våra kunder är underbara (!)

Tänkte bjuda på lite bilder från butiken. Det känns så mysigt här efter gårdagens ommöblering:

Jag älskar den gamla trälådan. Och visst gör den sig bra ihop med den rustika och samtidigt nätta ljuslyktan ?

På det här bordet bodde tidigare butikens buddhor (osäker på stavningen av den pluralformen).

Buddhorna(?) fick flytta in i vår gamla te-hylla tillsammans med aromalampor, eteriska oljor och saltkristall-ljuslyktor.

Och våra teer fick ta plats i en större hylla där bl.a. saltkristall-ljuslyktorna tidigare stod.

Den här hyllan fick stå oförändrad tills vidare.

Tvålarna ställde vi på det lilla bordet bredvid disken tillsammans med bl.a. lakrits och landskapste.

Det är svårt att ge en rättvis bild av känslan här inne just nu. Om ni har möjlighet hoppas jag att ni kommer in och kikar. Det skulle göra mig så glad.

Stor kram,

//Sarah

Det är kaos tills det blir perfekt…

Höst. Kaffe. Filt.

Den här dagen började som vanligt med en långpromenad tillsammans med mamma och alla våra hundar. Trots att kroppen min skriker att den inte har någon lust att börja dagen över huvud taget när klockan ringer så är jag så glad över att vi har skapat den här rutinen: lång morgonpromenad. Det är verkligen fantastiskt att få möjlighet att vakna tillsammans med naturen.

Efter frukosten åkte jag och mina två hundar förbi mamma i butiken. Där hjälptes vi åt att möblera om (mest jag och mamma, Kip och Dimma har inget sinne för estetik). Ett projekt som stundvis kändes totalt hopplöst. När jag möblerar om är allting alltid kaos tills det blir perfekt (kanske inte perfekt men i alla fall precis så som jag vill ha det). Fast det gäller nog inte bara ommöbleringar. Det är nog lite typiskt för hela mig, mitt liv och allt jag tar mig för. Fullständigt osystematiskt tills bitarna plötsligt faller på plats.

Tillslut blev vi i alla fall väldigt nöjda och jag åkte hem.

Nu är jag hemma igen och det är snart dags att börja med mat. Imorgon är det min tur att jobba i butiken och jag har en känsla av att det här kommer att bli en bra vecka…

//Sarah

Jag älskar skitiga hundar. Då vet jag att dom är lyckliga.

Vi har olika saker som tillfredsställer oss i livet. Många strävar efter det perfekta hemmet medans andra vill ha den perfekta kroppen eller trädgården.

Jag måste ju vara ärlig att säga att jag i alla år har varit den evige renoveraren. Det vill säga, det fanns alltid något rum som behövde ny färg eller kanske en stol som behövde kläs om och så vidare.

Sen min man blev sjuk har mycket i våra liv ändrats. Visst, vi fixar lite här och där men det går inte alls lika fort och väldigt många saker kan han absolut inte göra längre av förklarliga skäl och jag har inte riktigt kunskapen som krävs.

Nu för tiden ligger min tillfredställelse i helt andra saker. Jag är till exempel aldrig så nöjd som när jag har extremt skitiga OCH nöjda hundar före kl 9 på morgonen.

Dammsugaren får jobba hårt men det är så vansinnigt värt det. Fyra stycken nöjer sig helt med timmen och kilometerna som de får på morgonen och vill bara göra ifrån sig lite under dagen. Duracellkanin i familjen, det vill säga Terven Wilse har lite mer krav som behöver tillgodoses under kvällen men då är det BARA han.

Jag älskar skitiga hundar. Då vet jag att dom är lyckliga.

Sarahs skitiga Golden ”Kip”

Söndagsmorgon.

Redan kl 05.00 vaknade jag och kände suget. Jag somnade om och vaknade igen kl 8 med samma sug.

Jag måste ha pannkakor

I samma tanke slår det mig, vad är det för feel på mig? Vad har jag för brist?

Min frukost består i vanliga fall av kaffe. Kaffe startar dagen ALLA dagar och alltid tillsammans med en snus. Vad händer med kroppen när den efter 47 år bestämmer sig för att ändra på Det?

Varför, just i dag, den 24 september 2017 behöver jag ha just pannkakor?

Jag sliter upp skafferiet och tar fram mitt glutenfria mjöl. Slår äggen i en bunke och blandar ner mjölet. Öppnar kylskåpet för att ta fram mjölken… som är så vansinnigt SLUT.

Jag har 8.5 km till butiken åt ena hållet och 1.3 mil till butiken åt andra hållet. Precis just där och då hade jag kunnat gått ut och mjölkat en älg.

Klockan är nu 52 minuter senare och frustrationen har lagt sig en aning. Jag får helt enkelt bli bättre på att ha ägg, mjöl och mjölk hemma om begäret skulle komma igen. Men med lite tur är det 47 år till nästa gång.

//Ewa

Jag ska akta mig för äppelpaj. Man kan förlora fötterna om man äter sånt.

Det är svårt att komma ifrån känslan av en mycket förkyld kropp men jag ska absolut göra mitt bästa. Om några timmar är det dags att öppna butiken och jag brukar bli mycket piggare när jag får träffa härliga kunder.

När jag vaknade i morse så upptäckte jag att min högerfot inte alls ville som jag. Det här är absolut inget ovanligt och heller inget att varken oroa sig för eller bli förbannad över. Man gör liksom klokast i att bara konstatera att den inte funkar idag.

Jag har psoriasisartrit och det är som det är och blir som det blir liksom. Många gånger har jag velat svälja en flaska smörjmedel för att få gångjärnen i lederna att funka igen men kommit på att det inte är så klokt.

Min medicin för lederna är ganska så enkel.

Rör på dig

Röra på mig så mycket jag kan, det vill säga, trampa kilometervis med hundarna varje dag om det bara går.

Ät rätt.

Om jag utesluter gluten och raffinerat socker blir jag otroligt mycket bättre och om jag går över till ganska strikt LCHF blir jag i det närmaste helt smärtfri.

Visst låter det kanon!

Det ÄR kanon på alla vis men artriten är snabb som en iller och bara jag gör ett litet, litet snedsteg från kosten så får jag böta kraftigt.

Igår åt jag glutenfri äppelpaj med vaniljsås och idag fick jag offra en högerfot. Äppelpaj i kombo med en förkylning var INGET klokt val en fredagskväll. Synden straffar liksom vissa på en gång.

Man kan ju undra om det var värt det.

//Ewa