Vad döljer sig bakom butikens fina yttre?

Att ha en butik så som vi har är fantastiskt roligt. Vi värnar om den helt hysteriskt och putsar och fejar på golv och hyllor så att det ska kännas så där fint och fräscht när man som kund kommer in till oss.

Ungefär en gång i månaden får vi feeling och möblerar om alla hyllor för att våra kunder ska få ett nytt blickfång och se andra möjligheter.

Det gör att det för oss är både roligare och lättare att hålla rent och vi får en blick över vad som behövs nytt eller kanske helt försvinna

Att springa runt i butiken och ta bilder är inte bara för att visa upp oss och stoltsera med vad vi har, det hjälper också till att se butiken från ett nytt perspektiv. Som på bilden här ovanför så ser jag genast att vissa saker står snett och något kanske inte ens passar in just där.

Som på den här bilden. Det ena ljuset sitter inte i ljusstaken ordentligt och jag ser det inte så bra om jag sveper med blicken över butiken men på bild syns det allt för bra.

Det som är på bilden ovan är vad jag har framför mig när jag står vid disken. När jag ser det på bild ser jag genast om något ska tillföras eller plockas bort.

Så håller vi på.. Vi är stolta över vår lilla butik och helt galet förtjusta över våra kunder. Det vi visar upp är, i vår värld, snyggt och prydligt MEN vad döljer sig egentligen bakom det gröna draperiet??

På riktigt så är det ibland kartong-kaos 🤤

Om jag på något vis ska kunna ge de två sista bilderna rättvisa så skulle jag kunna skylla på webbshopen. Jag skulle kunna säga.. Man vet aldrig när man behöver en kartong. Men den tiden och mängden är liksom förbi för länge sedan.

Idag har jag i alla fall tagit tag i just KARTONGER och jag kan säga att det var inte en dag för tidigt.

Nu ska bara Sarah komma hit med sin stora bil UTAN hundburar så är vi av med allt.

Jag tror att jag har offrat 1 timme på ordning och reda bakom det gröna skynket idag och jag har nog haft en startsträcka på ca 2 månader.

Ni får gärna kalla mig korkad

//Ewa

Projekt vardagsrum ||Budget: 0kr

Jag flyttade till Västernorrland av längtan till naturen och lugnet. Att få möjlighet att bo här bland bergen är för mig helt ovärderligt.

Flytten har dock inneburit en del… uppoffringar(?), i alla fall temporärt. I princip alla mina saker är kvar i Sörmland tillsammans med min stora kärlek. Och så ser det ut som att det får vara tills min bättre hälft har slutfört sina studier och vi kan börja flytta grejor på riktigt.

Tillsvidare hyr jag huset som ligger mitt emot mammas. Här finns allt jag behöver, men utan mina saker har det varit svårt att få det att kännas som mitt.

I helgen gjorde jag dock en kraftansträngning för att försöka skapa lite myskänsla i ett av rummen och i det här inlägget tänkte jag visa hur det blev.

Före:

Detta fanns i rummet från början:

– En soffa

– Ett slitet köksbord

– En gungstol

– En sekretär av typ bly (tung)

– Några otroligt trötta växter i jord från 2009

– Ett litet vitt bord

– En blå pall

– Gardiner

– En magisk världskarta

– En ljusslinga

—————————————————————–

Efter

Alla nya saker har jag hittat i skrymslen runtom på gården. Några lastpallar, stenplattor, tegelstenar, en gammal trälucka, en förbrukad trädgårdsstol.

Det platsar inte i något inredningsmagasin men jag måste säga att jag trivs otroligt bra (:

Kram,

S

Det är det perfekta inre vi ska sträva efter.

Jag sitter och tänker på min vecka som varit. Jag går igenom förra veckan, från onsdag till lördag. Jag hade mycket jobb som stod på agendan. Jag för runt som en skållad råtta, satt i bil, i telefon, trampade med hundar, bakade bullar, städade hus, märkte skog, ja listan kan göras ganska lång och dagarna gick mycket fort.

Av någon anledning så fortsatte det även lördagen men från söndagen och framåt så drog någon ur sladden. Jag upplever det som så i alla fall.

Jag trampade med mina hundar på mornarna men i min värld så har jag BARA varit LAT mina sista dagar av ”ledigheten” innan jag går på i morgon i butiken.

Det konstiga är att maten har blivit lagad, tvätten har blivit tvättad, golven har blivit skurade och veden är intagen men jag har i min värld varit LAT.

Det här fick mig att tänka till lite.

Hur ser vi egentligen på oss själva? Om ribban ligger så högt som den tydligen gjort för mig den här veckan så undrar jag om det inte är dax för många av oss att få vara lite lata. Vi behöver göra ingenting ibland och bara läsa en bok, knyppla eller vad vi nu tycker är viktigt.

Livet går inte ut på ett perfekt yttre. Det är det perfekta inre vi ska sträva efter och för att nå dit behöver kropp och själ hänga med på tåget, och då krävs det att vi är ordentligt lata mellan varven.

”Vad gör alla okända människor hela dagarna”

Möblerar om i vardagsrummet. Eldar för varmvatten. Går hundpromenader i motvind och lyssnar på pod utan hörlurar. Har stickade tröjor och halsduk dygnet runt.

Skriver fler tacksamhetslistor än att-göralistor. Beställer tågbiljetter. Dammsuger upp höstlöv från toagolvet. Planterar om blommor. Bär in stenar. Behöver naturen. Nära. Läser böcker. Har en mössa som är för stor.

Tänder ljus och ägnar kvällen åt att titta på Kjell Enhager. Skriver en rad. Skriver två, men får inget sammanhang. Har ångest och lyckorus. Tycker att det är tråkigt att fila naglarna.

Har ingen spolarvätska i bilen. Går igenom handväskan och hittar tre halvfulla snusdosor. Glömmer kläder i tvättmaskinen. Skriver brev som jag inte skickar. Vilar.

Dricker mer kaffe än te. Somnar med hundnos mot örat. Har ont i ryggen. Analyserar dagens nyans av grått. Tittar på idol. Tänker: vi har världens bästa kunder.

Går igenom mail. Extrapriserna på Ica. Tar vitaminer. Ler mot främlingar. Gömmer mig för bekanta. Pratar för mycket om vädret. Gör iordning fotbad i duschkabinen. Googlar ‘middagstips’. Räknar dagar. Andas.

Det där med Tv.. Det är inte riktigt min grej.

När alla människor tittar på tv och myser så går min hjärna på högvarv.

Tv är inte min grej liksom. Jag har aldrig varit någon serietittare och jag behöver inte alls bli förtrollad av någon deckare eller romantisk historia för att tycka att kvällen är 100%

Jag sitter gärna framför Tv:n och jag hör allt vad som sägs men det är sällan jag lägger ner någon längre tid på just tv.

Det var en tråkig jäkel tänker ni och DÄR har ni så ruskigt rätt. Jag ÄR precis så där tråkig. Jag kan falla in i Googles underbara värld. Jag kan snöa in på en sten, eller kanske fördjupa mig i något som typ bara jag tycker är intressant.

Kanske går jag för hundrade gången igenom vad jag vill göra med husen, med trädgården eller som vanligt.. Med företaget.

Jag har sagt att den dag vi inte längre har viljan att utveckla företaget och växa tillsammans med det och våra kunder så ska vi avveckla.

Än är vi långt ifrån där. Hjärnan går alltid på högvarv och speciellt på kvällen. Vi får väl se om det någon gång lönar sig att inte vara en tv-tittare

//Ewa

Om man drar hysteriskt i ett frågetecken blir det tillslut ett utropstecken.

Det har varit, för mig ganska speciella dagar. Egentligen har dom nog sett ut som alla andra dagar men jag har upplevt dom annorlunda.

Ni vet när ingenting egentligen faller på plats men känslan av att allt faktiskt har gjort det är vad jag har upplevt den här veckan.

Eventuella frågetecken ser precis ut som vanligt men på något vis så känner jag hur det stretar och drar i dom så att de snart MÅSTE ändra form till ståtliga utropstecken.

Nu är hon bra flummig tänker ni.

Ja, jag kan nog inte annat än hålla med er för jag kan för mitt liv inte riktigt förklara vad det är som har hänt, jag bara vet att det är så och känslan är inte alls fel.

Mitt i den grå hösten delades det ut en hel hög med härliga känslor. Ungefär som när man blir inkallad till chefen ni vet och får höra att man är så jäkla bra och lönekuvertet liksom växte till det dubbla, och ändå så är det ju inte så.

Jag har ju allternativet att gå till företagets andra 50% och begära ”lönesamtal” Kanske skulle Sarah muttra lite om att jag är bra men när vi kom till det feta lönekuvertet så skulle hon bryta ihop i skrattkramp och undra vilken del av mig det var mest fel på.

Jag tänker njuta av min nyvunna känsla, känna tacksamhet över en ny vän med fantastiska förmågor att få människor att må bra.

Jag ska fortsätta att iakta mina ambivalenta frågetecken och se transformationen till just utropstecken. Än finns det tid att njuta av allt det vackra i naturen innan den tar sin välbehövliga vila för att orka knoppas, spira, grönska och blomma till nästa år.

Med facit i handen så finns det alltid tid att ha en bra dag.

//Ewa

Dagen kan bli bra även utan sol.

Dagen startade som vanligt i en grå, kladdig höstdimma. Jag tycker att alla dagar har startat lika dant hur länge som helst och skulle mycket gärna bryta den vanan.

Man undrar ju lite vaför världen inte vill bjuda ett par femhundstrampande morgongalningar på lite sol.

Någonstans så känns det som om man har vant sig lite vid det klibbiga nedfallet och den såsiga vägen som sitter som en smäck under magen på 5 hundar, varav 3 är långhåriga.

Nog med gnäll. Världen är i alla fall mycket vacker så här års och den går aldrig att återskapa på bild.

Här på berget där vi bor så har vi fantastiska vyer vart vi än tittar och runt omkring oss i 380 grader så blir vi omfamnande av ännu högre berg.

Just nu så vräker naturen ut alla sina färger på en gång och jag försöker att lagra så mycket jag kan innan den riktigt grå tiden kommer.

Idag tänkte vi som vanligt trampa på vår vanliga vända men möttes upp av en stövare som borde ha jagat hare. Vi vände lite tidigare än vanligt och bestämde att hundarna bara skulle få halva turen.

.

Väl hemma igen fikade vi lite innan Sarah skulle till jobbet och jag skulle hämta upp gubben som tidigare placerats vid en sjö.

När tid finns och brasan brinner i spisen är det alltid mysigt att landa en stund med en kopp te.

Nu med lite eftertanke så kan dagen bli bra även utan sol

Det är ingen konst att trivas när det är trivsamt.||med bilder från butiken.

Den här dagen har varit så fin!

-Hundarna är nöjda efter morgonpromenaden.

-Det känns fint i butiken.

-Älgfärsbiffar i matlådan (stor favorit).

-Våra kunder är underbara (!)

Tänkte bjuda på lite bilder från butiken. Det känns så mysigt här efter gårdagens ommöblering:

Jag älskar den gamla trälådan. Och visst gör den sig bra ihop med den rustika och samtidigt nätta ljuslyktan ?

På det här bordet bodde tidigare butikens buddhor (osäker på stavningen av den pluralformen).

Buddhorna(?) fick flytta in i vår gamla te-hylla tillsammans med aromalampor, eteriska oljor och saltkristall-ljuslyktor.

Och våra teer fick ta plats i en större hylla där bl.a. saltkristall-ljuslyktorna tidigare stod.

Den här hyllan fick stå oförändrad tills vidare.

Tvålarna ställde vi på det lilla bordet bredvid disken tillsammans med bl.a. lakrits och landskapste.

Det är svårt att ge en rättvis bild av känslan här inne just nu. Om ni har möjlighet hoppas jag att ni kommer in och kikar. Det skulle göra mig så glad.

Stor kram,

//Sarah

Det är kaos tills det blir perfekt…

Höst. Kaffe. Filt.

Den här dagen började som vanligt med en långpromenad tillsammans med mamma och alla våra hundar. Trots att kroppen min skriker att den inte har någon lust att börja dagen över huvud taget när klockan ringer så är jag så glad över att vi har skapat den här rutinen: lång morgonpromenad. Det är verkligen fantastiskt att få möjlighet att vakna tillsammans med naturen.

Efter frukosten åkte jag och mina två hundar förbi mamma i butiken. Där hjälptes vi åt att möblera om (mest jag och mamma, Kip och Dimma har inget sinne för estetik). Ett projekt som stundvis kändes totalt hopplöst. När jag möblerar om är allting alltid kaos tills det blir perfekt (kanske inte perfekt men i alla fall precis så som jag vill ha det). Fast det gäller nog inte bara ommöbleringar. Det är nog lite typiskt för hela mig, mitt liv och allt jag tar mig för. Fullständigt osystematiskt tills bitarna plötsligt faller på plats.

Tillslut blev vi i alla fall väldigt nöjda och jag åkte hem.

Nu är jag hemma igen och det är snart dags att börja med mat. Imorgon är det min tur att jobba i butiken och jag har en känsla av att det här kommer att bli en bra vecka…

//Sarah