Jag älskar skitiga hundar. Då vet jag att dom är lyckliga.

Vi har olika saker som tillfredsställer oss i livet. Många strävar efter det perfekta hemmet medans andra vill ha den perfekta kroppen eller trädgården.

Jag måste ju vara ärlig att säga att jag i alla år har varit den evige renoveraren. Det vill säga, det fanns alltid något rum som behövde ny färg eller kanske en stol som behövde kläs om och så vidare.

Sen min man blev sjuk har mycket i våra liv ändrats. Visst, vi fixar lite här och där men det går inte alls lika fort och väldigt många saker kan han absolut inte göra längre av förklarliga skäl och jag har inte riktigt kunskapen som krävs.

Nu för tiden ligger min tillfredställelse i helt andra saker. Jag är till exempel aldrig så nöjd som när jag har extremt skitiga OCH nöjda hundar före kl 9 på morgonen.

Dammsugaren får jobba hårt men det är så vansinnigt värt det. Fyra stycken nöjer sig helt med timmen och kilometerna som de får på morgonen och vill bara göra ifrån sig lite under dagen. Duracellkanin i familjen, det vill säga Terven Wilse har lite mer krav som behöver tillgodoses under kvällen men då är det BARA han.

Jag älskar skitiga hundar. Då vet jag att dom är lyckliga.

Sarahs skitiga Golden ”Kip”

Söndagsmorgon.

Redan kl 05.00 vaknade jag och kände suget. Jag somnade om och vaknade igen kl 8 med samma sug.

Jag måste ha pannkakor

I samma tanke slår det mig, vad är det för feel på mig? Vad har jag för brist?

Min frukost består i vanliga fall av kaffe. Kaffe startar dagen ALLA dagar och alltid tillsammans med en snus. Vad händer med kroppen när den efter 47 år bestämmer sig för att ändra på Det?

Varför, just i dag, den 24 september 2017 behöver jag ha just pannkakor?

Jag sliter upp skafferiet och tar fram mitt glutenfria mjöl. Slår äggen i en bunke och blandar ner mjölet. Öppnar kylskåpet för att ta fram mjölken… som är så vansinnigt SLUT.

Jag har 8.5 km till butiken åt ena hållet och 1.3 mil till butiken åt andra hållet. Precis just där och då hade jag kunnat gått ut och mjölkat en älg.

Klockan är nu 52 minuter senare och frustrationen har lagt sig en aning. Jag får helt enkelt bli bättre på att ha ägg, mjöl och mjölk hemma om begäret skulle komma igen. Men med lite tur är det 47 år till nästa gång.

//Ewa

Jag ska akta mig för äppelpaj. Man kan förlora fötterna om man äter sånt.

Det är svårt att komma ifrån känslan av en mycket förkyld kropp men jag ska absolut göra mitt bästa. Om några timmar är det dags att öppna butiken och jag brukar bli mycket piggare när jag får träffa härliga kunder.

När jag vaknade i morse så upptäckte jag att min högerfot inte alls ville som jag. Det här är absolut inget ovanligt och heller inget att varken oroa sig för eller bli förbannad över. Man gör liksom klokast i att bara konstatera att den inte funkar idag.

Jag har psoriasisartrit och det är som det är och blir som det blir liksom. Många gånger har jag velat svälja en flaska smörjmedel för att få gångjärnen i lederna att funka igen men kommit på att det inte är så klokt.

Min medicin för lederna är ganska så enkel.

Rör på dig

Röra på mig så mycket jag kan, det vill säga, trampa kilometervis med hundarna varje dag om det bara går.

Ät rätt.

Om jag utesluter gluten och raffinerat socker blir jag otroligt mycket bättre och om jag går över till ganska strikt LCHF blir jag i det närmaste helt smärtfri.

Visst låter det kanon!

Det ÄR kanon på alla vis men artriten är snabb som en iller och bara jag gör ett litet, litet snedsteg från kosten så får jag böta kraftigt.

Igår åt jag glutenfri äppelpaj med vaniljsås och idag fick jag offra en högerfot. Äppelpaj i kombo med en förkylning var INGET klokt val en fredagskväll. Synden straffar liksom vissa på en gång.

Man kan ju undra om det var värt det.

//Ewa

Fredag.. Vi tar det när jag är i fas.

Fredag.

Det är nu som lugnet ska infinna sig och takten ska gå ner. Man ska landa i soffan helst efter en tacos, med ett glas vin och det evinnerliga skvalet från Tv:n.

Jag har ingen riktig fredagskänsla idag och jag gillar inte tacos. Inte är jag någon tv-tittare heller.

Idag är jag (som alla dagar) kärringen mot strömmen och tycker att det är ganska överskattat med helg.

Jag tycker att vi kan vänta med helg tills jag är i fas för det och kanske även tills efter förkylningen har lämnat min kropp.

Så tror jag att det för bli

Flickan i mig…

Flickan i mig

Det bor en flicka i mig

Det bor en flicka i mig som

Hon viskar

Det duger inte, hjärtat. Gör om. Gör nytt. Gör bra. Gör rätt. Gör perfekt.

Jag börjar om. Gör nytt. Gör igen.

Du kan bättre, vännen.

Raderar. Suddar ut. Kastar bort.

Prestera.

Producera.

Agera.

På topp.

Annars.

Älskling,

är du inte värd något.

Duktig flicka. Den duktiga flickan. Hon bor i mig. Färgar allt jag inte gör. För det är så många saker jag inte gör, när hon

Stryker kinden

Viskar

Bättre raring, bättre kan du.

För jag orkar inte.

Om man inte gör något kan man inte göra fel.

Så jag gör ingenting.

Ingenting rätt.

Men framför allt.

Jag gör ingenting fel.

Men,

det finns ett område där hon inte får. Inte kan. Förstöra. När jag målar. Jag är värdelös. Usel. Dålig. Oskolad. Talanglös. Och det är fantastiskt. Att få vara det. Ostört.

Så. Ibland. När de där viskningarna. Börjar likna skrik. I allt jag gör. Då målar jag.

Tillslut.

Tystnar hon.

Och jag kan börja leva igen. ..

//S

Den här gången fick kroppen lyssna på mig.

Det har känts som om jag under en lägre tid varit överkörd av tåget. Ni vet när man släpar sig upp på morgonen, sköter det som MÅSTE skötas om och sen väntar på att det ska bli kväll så att man äntligen ska få sova igen.

Ingen vidare känsla faktiskt och otroligt dryg att ha under en längre tid. Jag har absolut inte varit ledsen eller nedstämd utan bara trött. Helt galet, vansinnigt trött.

Det har inte varit bästa tiden att gå in på sparlåga heller då vi har stora projekt (i vår värld )som startas upp i företaget, så det hade suttit kanon om jag hade varit full av energi och inte som en zombie.

Nu börjar det i alla fall att ordna upp sig lite. Vi har ändrat stort på våra rutiner och med det lyft bort ett stort dåligt samvete.

Varje morgon trampar vi iväg med alla hundar på en rejäl promenad så dom är nöjda, trötta och skitiga innan klockan är 9 på morgonen.

Jag äter bättre, sover djupare och får mer saker gjorda både i butiken och hemma. Helt plötsligt började det infinna sig någon form av energi i min kropp igen. Jag vill saker igen och gör inte allt som ett enda stort måste och jag kan lova att det är en skön känsla.

Jag brukar verkligen förespråka alla att lyssna på kroppen noga. Är man trött så behöver kroppen vila och så vidare men i det här fallet hade det gått till överdrift. Den här gången fick kroppen lyssna på mig.

Förändra din tanke…

Jag har funderat lite på det där med tankens kraft.

För mig är det så självklart att vi, med våra tankar kan vi förändra våra liv. Det låter stort, kanske lite klyschigt och i någons värld som rena rapparkaljan men för mig är det absolut sant. Livet som jag har levt har innehållit allt ifrån euforisk glädje till år av ren skräck som sedan åter gick över till det där braiga igen, det vill säga glädje.

Många gånger är det ren rädsla som håller oss tillbaka när det gäller saker vi drömmer om. Vi vet vad vi har men har ingen aning om vad vi får om vi skulle ta steget och VÅGA.

Andra gånger kan det vara precis tvärt om. Det kan vara ren rädsla som verkligen tvingar oss till en förändring. Vi har helt enkelt inget val, vi måste hoppa rakt ut för stupet, kanske för att överleva.

Jag tror helt säkert att vår uppgift är att drömma stort och sen nå våra drömmar.
Det är svårt att nå sina innersta drömmar om man inte ändrar sitt liv på någon punkt. Jag vågar i det närmaste påstå att det är HELT OMÖJLIGT.

Man kan enkelt säga att vi gör en beställning genom våra tankar. När vi väl bestämt oss för vad det är vi vill och börjar fokusera på just det så är beställningen skickad, orden är mottagen och det ska BARA packas och levereras.

De här är ju självklarheter när det gäller produkter vi skickar efter. Vi trycker på knappen BESTÄLL och förväntar oss att hämta ut det vi beställt på ett utlämningsställe eller så kanske vi har sån vansinnig tur att det till och med kommer i brevlådan.

När det gäller våra drömmar är det inte lika självklart tyvärr. Vi önskar och drömmer allt vad vi kan men när verkligheten väl knackar på så har vi inte tryckt på knappen som det står BESTÄLL på.

Egot börja styra oss, det kommer inte att gå, det blir för dyrt, hur skulle det se ut och så vidare.

När alla negativa tankar kommer till oss så är det som att gå in på alla stora webbshopar och plocka på oss det vi vill ha i kundvagnen och sen slå igen locket till datorn och gå där ifrån.

Inte fasen får du några nya kläder då!

Nää.. För att nå sina drömmar måste du veta vad du vill ha.
Du måste göra din beställning, det vill säga, du måste göra det som krävs. Lägg orden i varukorgen och tryck på beställ.

När det sedan är gjort så förvänta dig att få dina varor, ( Nå dina drömmar ) och blanda inte in alla aspekter som hjärnan skapar.

Vill du ha något nytt i ditt liv så gör något nytt för att nå dit.

Önska din tanke, tro att du kommer att få det du önskar och släpp alla hämningar och tankar som står ivägen.

Förändra din tanke och lev din dröm

/E

Hur lurar man en Björn?

Jag har umgåtts med såna här idag. Jag har mycket svårt för att påstå att jag går helt obehindrat i Västernorrlands skogar och till 100% slappnar av på ställen jag aldrig tidigare varit på.

Ni vet, jag är ju en sån där sörlänning som är van vid betydligt mindre skogar och framförallt, BJÖRNFRIA.

Vi hade vildsvin i våra skogar och ganska många dess utom men dom vande man sig liksom vid. Jag var aldrig rädd när jag for omkring i skogarna med hundarna eller om jag fick för mig att gå själv.

Joo, dom var många men otroligt skygga och dom ville inte alls umgås med mig. Det bästa med dom var att OM dom, mot förmodan skulle få för sig att göra utfall så gick det ganska lätt att lura dom. Jag kan, vågar inte och kan inte föreställa mig hur jag skulle kunna kollra bort en björn om jag skulle springa på någon. Det troliga är att jag skulle dö en helt naturlig död av bara åsynen av en björn.

Hur som helst så blev det en hel del av det lilla röda bäret som nu är rensat och snart står i burkar i vår jordkällare. Det var massor av höst ute och när jag väl nördat in på alla lingonen så glömde jag bort björnen och hade riktigt härliga timmar i skogen.

Tack för pan-pizzor och puréer…

Idag känner jag mig verkligen som den mest o-charmiga personen i hela universum, med en otinad Billy-pizza tryckt mot kinden och lite okontrollerat dregel i mungipan.

En av mina visdomständer växer. Den spränger sig ut genom tandköttet på högra sidan av min överkäke, strax bredvid tandraden. Och det gör så fruktansvärt ont.

Hur gör man för att lindra smärtan från en växande visdomstand?

Mvh,

Tjejen som lärt sig uppskatta frysvaror och mat som inte behöver tuggas.