Att jobba hemifrån ||Vision och verklighet.

Tänk att få jobba hemifrån…

Långa fridfulla morgnar. Lediga kläder. En härlig ansiktskräm och ett kreativt hemmakontor. Inspirerande musik. Hälsosamma smoothies. Organiserade pärmar. Putsade dataskärmar. Lugna hundpromenader i lunchtid. Svara på mail. Nätverka. Administrera. Ta en kaffe. Ringa ett samtal. Snittblommor i fina vaser. Levande ljus på skrivbordet. Listor. Struktur och entreprenörskap.

Så tänkte jag att det skulle vara att jobba hemifrån.

——————————-

Nu jobbar jag hemifrån (delvis) och min vision stämmer inte riktigt överens med min verklighet:

Kommer hem efter hundpromenaden. Har lera upp till knäna. Disk i diskhon. Dammråttor i hörnen. Täcker hormonfinnarna på hakan med tandkräm och har hål i strumporna. Spill på utsidan av kaffekoppen. Alla papper i en hög och en osorterad mail-inkorg. Fotograferar nyheter till webbshoppen i sovrummet. Äter mackor. Lägger in artiklar. Ringer mamma och katten lägger döda möss på altanen.

Såhär ser det ut när jag tar våra produktbilder:

0% glamour, 110% kärlek.

Ta hand om er !

//Sarah

WiDiKi – Del 1


Vet ni..

Nu i dagarna har WiDiKibutiken varit öppen i  6 månader.

Vi har under den här tiden träffat så otroligt mycket härliga kunder. Sarah har slitit sitt hår över webbshoppen, prenumerationer och nu senast bloggen. Vilket jobb hon har gjort och vilken resa vi har gjort tillsammans.

Det hela började på en av miljoner hundpromenader redan i maj 2016. Vi gjorde som vi alltid brukar göra, vi födde idéer och en liten gnista tändes som tillslut, nästan ett år senare blev WiDiKi.

Under sommaren arbetade Sarah på en arbetsplats hon trivdes bra på och jag pluggade ALLT som gick att lära sig om psykologi och framför allt psykiatri. Vi fortsatte vattna det lilla fröt som vi satte i maj och det började gro, få blad och bli en liten liten planta. Vi hade kommit långt i våra planer men det var ett helt maratonlopp kvar innan vi vågade tro. Tro på det som senare förändrade våra liv ganska dramatiskt. Folk runt omkring oss tipsade om tjänster som gick att söka och kunde inte förstå varför vi båda bytte samtalsämne när det kom på tal.

Hösten var nu ett faktum och det var dags att ta någon form av beslut på grund av många faktorer. Vi var livrädda. Jag framför allt var helt galet skiträdd för att vara tydlig. Om jag så JA till detta projekt så skulle jag kasta in den människan jag skyddat från allt farligt i då, 24 år, rakt in i ett fruktansvärt ansvar, massor av arbete, sömnlösa nätter och… Ja, ni förstår ju säkert alla resterande tankar jag hade i mitt huvud.

Bollen låg hos mig, jag skulle ta mitt beslut, Sarah hade sagt sitt.

Jag åkte iväg på ytterligare en tenta, skrev den i någon form av dimma och fick äntligen åka hem. Givetvis fanns det i mitt huvud hela tiden och tillslut ville jag bryta alla tankar, jag satte på radion. Jag såg att det var radio Jämtland på men precis då spelade de Magnus Ugglas ”Världen är din”

Jag lyssnade på alla ord och tankarna började igen att snurra.Den här gången med Magnus Ugglas syn att se på livet.

När låten var slut slog jag över till Västernorrlands radio. Givetvis spelade även de, precis när jag slog över, Magnus Ugglas ”Världen är din”

Jag kan säga att det kom en liten tår och det lyftes bort ett stort berg av oro och förvirring.

Givetvis skulle vi låta vår planta bli större, givetvis var det som Uggla sjöng:

”Höj, våga, vinn… Världen är din.

Fortsättning följer….

//Ewa